Självkritik utvecklas tidigt i livet. När en förälder inte kan möta upp barnets behov av bekräftelse, spegling och känsloreglering vänder barnet den kritik som föräldern skulle fått inåt mot sig själv. Det blir säkrast så, ”för man sågar inte av den gren som man sitter på”, eller ”det är säkrast att hata sig själv än att hata den man är beroende av”. Överdriven självkritik är ett försvar mot att slippa känna den psykiska smärtan av oro, ångest eller andra intensiva känslor av att inte stå ut. Så börjar barnet övervaka sig själv och anpassa sitt beteende efter det den tror att föräldern tycker om. Och så kan det fortsätta med ett inkännande i vad andra människor vill ha istället för att bygga upp ett eget behovssystem. Du blir underdånig och vill vara till lags, utan att riktigt veta varför?

Självkritik är hård och fördömande. Den märks knappast eftersom den alltid funnits där som något malande i magtrakten. När motgångar, rädslor och sårbarhet inträffar så fördömer den självkritiske sig själv istället för att visa förståelse och värme.
Vi kan reagera med självkritik när vi gjort något misstag eller att vi känner oss vara otillräckliga. En del kan reagera med självskadeönskningar och självförakt. Det kan vara svårt att bli avvisad och hitta en balans i att vara till lags. Relationer, självbild, utseende och kroppsfixering är andra områden för självkritik. Här kommer några exempel på hur vi kan behandla oss själva;

• Du känner dig värdelös
• Du anklagar dig själv
• Du nedvärderar dig själv
• Du söker perfektion
• Du känner självömkan och självtvivel
• Du grubblar, känner ånger och grämer dig
• Du gör utvärderingar av dig själv

Självkritik lever ett eget liv inom dig. Det är dags att separera ut icke- fungerande tankar och känslor och ta kommandot över dessa förlegade gamla vanor och föreställningar. Gör det nu!